Det är ganska märkligt alltihopa. Jag har sprungit längre, jag har sprungit hårdare. Jag har definitivt gjort värre saker. Ändå är det just nu jag har så ont i höger vad och vänster lår att jag fortfarande (på tredje dagen! Är det inte då man ska stiga upp från de döda? Eller var det till och med tidigare?) känner att jag helst vill gå baklänges nerför trapporna.
På lunchen idag hann jag knalla femtielvatusen trappsteg ner från redaktionen innan jag kom på att jag glömt plånboken. Då fick jag vackert traska upp igen. Bara för att inse att plånboken var inte på skrivbordet utan den låg hemma och ugglade. Då bestämde jag mig för att call it a day och avsluta eventuellt jobb hemma istället. Har jag väl gått ner för trappan två gånger på samma dag så får det vara nog! Jag pallar inte fler nerförstrappor!
Fast jag har kommit på att eftersom det gör ont oavsett om jag rör mig eller står still så är det ju lika bra att röra sig. Igår dansade jag. Och för första gången kände jag att det var okej att gå loss totalt och till och med sjunga med högt när vår helt galna instruktör Gabi vrålade tillsammans med Shakira. Inte för att jag gjorde det. Men jag kände att det var okej. Så snart kanske.
Ikväll tänker jag mig att yoga kommer att göra susen. Jag klarar inte av en dag till som halt tant!
 |
| Skärpning, benen! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar