Bambi i hagelstormen

En del saker är lite knepiga att göra när det är typ stormstyrka i byvindarna. Åka rullskidor är en sån sak. När vinden kommer rakt emot en blir stakningen mer av principen ett steg framåt, två steg bakåt. Och om vinden kommer från sidan ser jag plötsligt ut som en rullande krigszon. Stavarna hamnar överallt utom där man vill ha dem, håret hamnar innanför ögonen och hur jag än gör tycks jag vara på väg ner i ett dike. Lägg till hagel, hinkregn och förtvinade stakningsmuskler och du skulle kunna ha rullskidpasset från helvetet.

Men å andra sidan åkte jag under världens snyggaste regnbåge. Och när vägen vände tillbaks hemåt igen gick det undan och jag kände mig snabbare än Tobias Westman. I alla fall tills distriktsmästar-Mårten och Johan kom farandes för att möta mig och sen vände på en femöring och stakade ifrån mig innan jag hann säga plasthjul.

Nåväl. Trots knot och mutter över vindförhållandena harvade jag runt med en enda stor lyckokänsla i huvudet. Jag är så glad att jag fick för mig att börja åka skidor och rullskidor den där dagen för sådär två och ett halvt år sedan. Det här bannemig det roligaste man kan pyssla med.

Ett litet tappert Simlångsdalengäng samlades i ösregnet.

Men solen tittade fram till slut...

...och målade himlen!