Imorn ska jag springa sub48

Varbergsloppet 2009 var min första kvartsmara. Då siktade jag på sub59 och sprang skrattandes hela vägen, nästan.

2010 blev loppet ett millopp och jag bestämde mig sent inpå loppet för att inte fega utan gå för sub50. Det var varmt och jag gick ut lite för hårt. Fick lite knepigt nånstans i mitten, men med ett par kilometer kvar bestämde jag mig för att inte vika ner mig. Trampade snett och skrapade knät nån kilometer före mål, men kunde ändå komma in på 49.24.

Den tiden står sig fortfarande som min snabbaste miltid. Och i sommar är det tänkt att jag ska putsa den med ett par minuter. I alla fall är det vad jag har bestämt mig för. Men efter maran har det varit sådär med löpträningen. Ett par intervallpass har jag fått till, inte mer. Jag känner mig inte precis hypersnabb. Funderade därför på att satsa på att bara persa litegrann och sikta nånstans runt 49 imorn. Tänkte liksom att det blir så jobbigt om jag inte pallar hela vägen... Men coachen fick mig på andra tankar - jag måste helt enkelt sluta fega och tänka att jag inte kan. Jag ska gå för sub48 på Varbergsloppet imorn, bära eller brista.

Ett par grejer som talar för ett hejdundrande pers imorn:

1. Jag har en högre lägstanivå nu. Mitt bekvämlighetstempo är snabbare i år och jag kan ligga och trycka på ganska länge på träning i tempon jag inte kunde drömma om för ett år sedan.

2. Jag har glada, löpvilliga ben. De senaste två veckorna har jag sammanlagt sprungit mindre än en normal veckodos, och under de två senaste löppassen har jag märkt att benen verkligen, verkligen vill springa.

Sen kanske jag inte har laddat upp optimalt. I normala fall springer jag inget dagen innan lopp, men idag var jag bara tvungen att ge mig ut och känna lite på Galgbergsslingorna i någon form av kontrollerad fartlek. Jag behövde fart! Sprang några fartökningar i mitt tänkta miltempo och snabbare, och tyckte att jag hade rätt bra tryck.

Så, nu kör vi! 47.59 ska det stå på klockan när jag kommer i mål vid Varbergs fästning imorn.

Strax efter målgång förra året. Nöjd och glad!