Gotland runt (nästan) på sju dagar

Jag har landat hemma, hunnit packa upp och vädra sovsäcken och hela Gotland har fått ett nostalgiskt skimmer över sig. Jag har alltid oerhört svårt att åka hem, börjar nästan alltid grina eller blir åtminstone ordentligt nedstämd när det är dags att sätta sig på tåget/båten/flyget och lämna allt det nya, fina bakom mig.

Gotland ligger dock inte så långt bort och det går alltid att återvända. Här är några saker som fick mig att älska den lilla ön i Östersjön:

Att vakna upp längst in i Kappelshamnsviken till strålande sol och pannkaksfrukost.

Att lägga badkrukan åt sidan och hoppa ner i klarblått vatten i ett kalkbrott just ovanför Bästeträsk. Och att därefter bli så sjukt glassugen men istället för glass hitta en galen konstnär från Blekinge längs vägen mot Fårösund som bjöd på kaffe och märkliga historier om Palestina och politiska fångar i Kina.

Att närma sig Fårö med färjan och inte veta vad som väntar. Och sedan bli fascinerad och förälskad i det karga och bleka landskapet.

Att hitta ett ställe man hört så mycket om av en annan öbo i ett annat liv...

...och äta kanske den godaste crepesen man någonsin kommer få smaka i livet.

Att cykla längs Fårös kust och stanna till på en klapperstensstrand och kasta macka.

Att äntligen hitta en rauk och leka turist och klättra runt.

Att hinna till Lergrav just innan den lilla butiken i fiskeläget stängde för dagen och kunna plocka med sig en rökt sik. Och ta ännu fler turistbilder från ännu fler raukar.

Att ta en sväng ut på coola Furillen med det märkliga Hotell Fabriken som ligger i ett stenbrott. Att (nästan) bada i det kalla havet och dricka en kall öl uppflugen på en kritvit sten.

Att äntligen komma fram till Valleviken, hitta pensionatet nere i hamnen och få lov av snälla pensionatägare-Bitten att låna en dusch. Att äta rökt sik på en brygga i solnedgången.

Att hela skogen är rödmålad av smultron och inte kunna hålla sig på sadeln eftersom suget blir för stort. Att plocka smultron i samma kvantitet som jordgubbar.

Att stanna till i badviken i Slite och tänka att det blir en snabb andra frukost innan vi far vidare. Att istället ägna ett par timmar åt att äta både frukost och glass och sedan övervinna badkrukan igen och hoppa ner i det enligt uppgift 22-gradiga vattnet och faktiskt njuta.

Att cykla vilse mellan Gothem och Katthammarsvik eftersom skyltar och karta inte stämmer överens, och ändå ha roligt och njuta av att ta sig fram för egen maskin. Att inte ha bråttom, och att hela tiden veta att vad vi än kommer fram till så blir det något vackert.

Att cykla in i Klintehamn under ett stort, läskigt regnmoln och tvingas snabba på letandet efter tältplats. Att hamna i en kohage med snälla (?) kossor som äter på tältet. Att få hjälp av två snälla förbipasserande att jaga bort djuren och äntligen våga sig ut ur tältet.

Att äta saffranspannkaka stor som ett hus. Bästa pannkakan fanns dock på ett bokkafé i Visby. Så god att jag åt en och en halv portion.

Att tälta två kilometer från Visby, högt upp på en klint med utsikt in över hamnen. Att äta raggmunkar i solnedgången och veta att en knapp kilometer söderut betalar folk dyrt för att bo på en jippocamping med Pippilekland och grejer, och här sitter vi och använder vår rätt till naturen och somnar gott till lätt vågskvalp istället för till grannens brölande.