Utanför pallen på Tjejmilen

En sak som är skit med taskigt fäste är att det inte går att diagonala. Men en sak som är bra med att ha dåligt fäste är att då får man staka istället. Och du läser just nu en blogg skriven av en stakningsgud!

Äh, ursäkta mig. Jag är bara lite segerrusig trots att jag inte hade något alls att göra med tätstriden i dagens skidtävling på mina hemmaspår utanför Simlångsdalen. Jag kom förmodligen flera minuter efter segrarinnan, resultaten är inte publicerade ännu så jag vet inte så noga. Men jag är så fruktansvärt nöjd med min fjärdeplats ändå!

Det föll en decimeter snö i natt, och spårarna hade gjort ett riktigt bra jobb. Fina spår som höll ihop bra, och stavfästet kan man inte klaga på. Jag fick sällskap under de första sju kilometrarna av juniorkillen Oskar Madsstuen som åkte damloppet eftersom han visst skulle iväg och träna sedan, och han hade i sin tur sällskap av sin pappa Björn Madsstuen som åkte lite uppvärmningsvarv. Och gissa om det stärkte mitt självförtroende när Björn (som  brukar åka Vasaloppet sisådär 30-40 minuter sämre än segraren och som senare segrade i herrklassen på det här loppet på den magnifika tiden 33.40 över 11,4 kilometer...) på sin sköna norska ropade efter mig att jag såg "urstark ut". För övrigt så blev hela den här tävlingsdagen en liten familjehistoria eftersom segraren i mitt lopp hette Ulrika Madsstuen...

Nåja, jag stakade på även i uppförsbackarna, och även om jag skrek av frustration när jag fick tjuvsläpp de få gånger jag försökte mig på att diagonala så kommer jag ur den här tävlingen stärkt som skidåkare. Nu har jag siktet inställt på att ta in på Ulrika och de andra starka halländska tjejerna till nästa säsong. Jag ska upp på pallen!

Starten har gått!

Johan - silvermedaljör i herrklassen!

Björn Madstuen - segraren i herrklassen.