En bröstsimmande triathlet?

Rodd 10 min: 2304 meter

Igår var min kropp alldeles väldigt splittrad. Den ville göra allt. Så jag lät den göra det. Ett nytt försök på Karin Tri:s innetriathlonutmaning, fast utom tävlan då eftersom det hela redan är avgjort. Som förra gången var det 10 minuter rodd, 20 minuter cykling och 15 minuter löpning som gällde.

Och jo, det gick bättre. Förra gången kom jag drygt 12000 meter. Igår kom jag 14000 meter.

Cykel 20 min: 8,93 km

Och det var cyklingen som räddade mig. Efter att ha putsat mitt roddresultat med typ 60 meter så cyklade jag in nästan 9 km, att jämföra med 7,5 km förra gången. Hemligheten: mindre motstånd så jag fick upp högre kadens. Jag kände mig dum som en plåtbit när jag insåg att motstånd på motionscyklar inte funkar på samma sätt som växlar på "riktiga" cyklar. Jag som trodde att man fick upp högre fart med tyngre motstånd, men icke. Nästa gång jag cyklar ska jag dock ta i mer, för det här är ju för dåligt. 9 km på tjugo minuter!

Löpning 15 min: 2,86 km

När jag kom till löpbandet blev det inte roligt längre. Jag hade glömt min Ipod hemma, och att cykla eller ro funkar hur bra somhelst, men löpband och jag kommer dåligt överens när jag inte har nåt att sysselsätta öronen eller blicken med. Jag råstirrade bara på siffrorna hela tiden och hade inte direkt nån härlig kvart. Mina ben var dessutom på dåligt humör efter den där vansinniga snurrsessionen på cykeln, så varje gång jag höjde farten över 11,5km/h blev det hawaii-löpning.

Men det är förstås bara att bryta ihop och komma igen. Nästa gång kommer jag över 15000 meter!

Dessutom gillar jag upplägget med att göra tre olika saker. Så mycket att jag funderar på att vara med på Halmstadsprinten i sommar. Då måste jag dock simma i Nissan. Känns inte jättehärligt. Plus att jag  kom på att jag inte kan simma. I alla fall kan jag inte crawla. Kommer jag få sneda och hånfulla blickar om jag simmar bröstsim?