En sak jag inte begriper är det här med håll. Jag var ute på ett alldeles normalt distanspass tidigare ikväll, hade inte ätit nåt konstigt (inte mer än att jag kanske ätit en aning för lite egentligen, den här dagen har varit lite kajko), inte druckit för mycket eller för lite och jag kände mig rätt i ordning. Och så plötsligt, efter fyra kilometer hugger det till i vänster sida. Det var bara att börja spana omkring efter nåt att hålla i vänstra handen så att resten av rundan skulle bli uthärdlig. Jag var längst bort på min runda, så hur jag än vände på det hade jag åtminstone fyra kilometer kvar hem. Jag hittade världens största gren i diket bredvid en fotbollsplan där ett gäng gängliga tonåringar i reflexvästar sparkade bollar åt alla håll, och den klängde jag smått krampaktigt fast vid.
Två kilometer senare var det borta, lika plötsligt. Jag fortsatte springa med mycket lättare steg, och gjorde några extra kilometrar av bara farten. Jag tackade min pinne även om jag inte har den minsta aning om vad det är den gör för att få bort det onda. Men den lyckas varje gång.
jag stretchar bort det onda.. Den sida som gör ont stretchas, med armarna ovanför huvudet. Det brukar hjälpa! Man ser onekligen rätt rolig ut om man inte tar sig tid att stanna och göra det här =) Men det bjuder jag på!
SvaraRaderaTrevlig helg!
Mycket skumt, läste nyss ett inlägg hos mialena om samma sak och jag har också börjat känna av håll då och då senaste veckan. Är det den bistra vintern som gjort det eller? Mycket märkligt iaf!
SvaraRaderaJag finner inte heller något riktigt samband med när det inträffar. Har i o för sig väldigt sällan håll nu för tiden men OM det händer så stannar jag, går lite, stretchar och vips är det borta. :-)
SvaraRadera