Suddiga jag. Fastnar inte ens riktigt på bild.
Johan visar på en förvånande spänst efter drygt en timmes löpning i mina barndomstrakter.
Jag springer, testar nya vägar. Jag yogar, kämpar med smidigheten (kanske är det möjligheten att gå ner i spagat som är det optimala testet på hur vig jag är...?). Och jag har en tankepaus. Det är så mycket i mitt huvud just nu att det känns som att jag ska gå sönder. Det är det vanliga - vad vill jag, vad kan jag, vad ska jag bli - och det tycks aldrig som att svaren kommer. Spelar det någon roll hur gammal man blir, kommer man aldrig riktigt veta?
Nä, det spelar nog ingen roll hur gammal man blir. Sånt kan man alltid fundera över, men ju äldre man blir desto mer kan det nog bli så att man ändå känner sig rätt nöjd med det man har och det man är. Men tankarna försvinner nog aldrig.
SvaraRaderaDet är sunt att tänka för en ständig utveckling :)
SvaraRaderaÖver påsk bär det iväg norrut. Skidåkning, förhoppningsvis även om det ser ut att bli regn och rusk... Och lite mys också :) Hihi.