Rödsvullen efter krasch

Alltså, mycket ska man vara med om. Gårdagens fadäs tar dock priset.

Jag hade en delad arbetsdag med tre lediga timmar mitt på dagen, och vad passar bättre då än att ge sig iväg och simma? Som jag har längtat efter att sticka till Simstadion vid en vettig tid när det inte är simskolor eller morgonpigga pensionärer på alla banor! Så, under en strålande varm eftermiddagssol tog jag mig an uppgiften - att simma minst IM-sträckan. Jag måste veta att jag klarar distansen innan Kalmar, så det var bara att tugga på.

Längd efter längd betade jag av. Jag och en kvinna delade på en bana, så vi simmade fram och tillbaks på varsin sida, alltså inte runt. Snabbanorna var rätt tomma, det var vi och ett par stycken till som simmade på de andra två.

Så plötsligt, efter ett par tusen meter, KRASCH!

Glasögonen for av, världen snurrade och jag liksom studsade upp ovanför ytan. Det tog en stund innan jag fattade vad som hade hänt, men när jag såg mannen precis framför mig vars läppar rörde sig utan att jag hörde ett ljud så insåg jag - vi hade simmat in i varandra! Till slut återkom hörseln och jag förstod att han bad om ursäkt och inte hade förstått vilket håll vi simmade på. Nåja, hade jag varit han hade jag nog kollat lite extra noga innan jag började simma, men det kanske bara är jag.

Vi simmade vidare åt varsitt håll, och eftersom jag fortfarande var lite skärrad så övade jag lite på siktkoll framåt då och då. Det får ändå räcka med en krasch per simpass.

Men det kunde faktiskt blivit många fler. Simstadion är uppdelad dels i tre bassänger - en för pyttesmå barn, en övningsbassäng för lite större barn, och så motionsbassängen. Den är i sin tur uppdelad i tre delar - en lekdel á tre längder, en motionsimdel á två längder (utan lina mellan) och tre snabbsimbanor. Badvärdarna ropar då och då i högtalarna vilka regler som gäller, och är noga med att påpeka att i snabbsimbanorna är det absolut ingen lek som gäller, och där ska de som simmar fort vara. Men uppenbarligen är det inte så många som lyssnar på det, och det verkar vara många föräldrar som inte har vett att tala om för sina barn hur de ska bete sig, för inte mindre än fem gånger höll jag på att simma in i barn som låg överallt i min väg. Tre av de gångerna var det dessutom samma barn. Mitt tålamod med det barnet tröt ordentligt kan jag säga. Jag fattar inte! Hur kan det vara så svårt att förstå och följa regler?

Men mest obegripligt är ändå de som i knapp styrfart tar sig fram medelst bröstsim i snabbsimbanorna. Hur tänker de?

Nåja. Jag fick mina 3800 meter till slut. Eller ja, det blev 4500 meter. För krasch, barn och långsamma simmare till trots, det är magiskt att simma i det salta vattnet när solen skiner och kroppen känns stark!

Lekdel till vänster, snabbsim i mitten och motion till höger. Är det inte vackert så säg!

Nöjd triathlet efter 4500 meter på drygt 95 minuter.

Kraschskadad triathlet. Även om det kanske inte syns så tydligt så var näsan svullen och har ett elakt rivsår över näsryggen.