Cykling med dopp

I våras planerades cykelrundorna så att de bästa kaféerna låg nånstans på mitten. Idag har jag kommit på något nytt - att planera efter bästa platserna att bada på. Idag cyklade jag inåt land, bort från all trafik som O-ringen genererar. Efter några mil på smala, småkuperade vägar stannade jag vid Mjälasjön där en ung pappa med sina tre små barn just hade badat klart.

Medan jag strippade (nåja, plockade bort skor och tekniska prylar...) tittade barnen fascinerat på min cykel. För att inte tala om hur stora ögon de gjorde när jag travade ut i vattnet med kläderna på. När jag kom upp igen kunde de inte hålla sig längre, och jag fick svara på tusen frågor om min cykel, om pulsklockan, om varför jag hade så många flaskor med mig (två) och om varför mina skor såg så konstiga ut. Och så fick jag demonstrera hur jag klickade fast fötterna och hur jag använde tempopinnarna och de där märkliga små kuddarna.

Och så undrade de förstås vad jag skulle göra nu. Man kan väl inte cykla i blöta kläder? Och var bor jag nånstans? Ska jag cykla ända dit? Ska jag bada fler gånger på vägen?

Kanske de sötaste ungarna jag träffat på.

Annars var värmen rätt tuff idag. Jag hade ändå förberett mig väl med ordentligt med vätska och Resorb, men ändå kände jag mig vimmelkantig och lätt illamående när jag kom hem efter knappt 85 kilometer. Men då var det bara att dricka lite mer Resorb, äta en jordgubbe och kliva i löparskorna. Sånt är livet som triathlet.

Det fick bli ett kort löppass, även om jag vet att den tunga känslan släpper efter tjugo minuter ungefär. Fem tunga kilometer senare pustade jag ut utanför porten.


Förresten har jag börjat bli nervös inför Kalmar. Under hela cykelturen snurrade det massa tankar i huvudet. Mest tänkte jag på mat. Och på vad jag ska göra när jag kommer i mål. Jädrar vilket äventyr det här är!

Mjälasjön

Nybadad. Snacka om lyxliv.