Plankan i sex minuter

För en knapp månad sedan fick jag för mig att jag skulle göra ett maxtest på plankan. Jag hade konstaterat att jag är en hösäck till löpare och ville ha testet som utgångspunkt för att förbättra styrkan i bålmuskulaturen den närmsta tiden.

På maxtestet klarade jag fyra minuter innan jag dog. Som mål satte jag först upp att dubbla den tiden på en månad, men sen fegade jag lite när Johan sa att det var omöjligt. Varför har jag ingen aning, jag brukar snarare bli taggad när folk säger sånt. Men hur som helst så mesade jag och satte sex minuter som mål istället.

Och nu har det snart gått en månad. Har jag tränat styrketräning under den tiden? Nä. Inte ett dugg. Lite löpstyrka efter ett intervallpass, och en omgång med plankor i olika varianter för ett par veckor sedan. Det är allt. Själva syftet med utmaningen gick ju därmed om intet, men bara för det så kan jag ju inte lägga ner hela grejen.

Har man lovat att man ska fixa sex minuters planka inom en månad så har man.

Så efter kampen med den kraftiga strömmen i Nissan under kvällens simpass var det dags. Inställd på att klara sex minuter gick jag upp på tå och underarmar. Redan efter två minuter började svetten bryta fram på ryggen och jag ångrade den uteblivna styrketräningen.

Men, återigen, har man lovat så har man.

Pustande och frustande kämpade jag mig igenom de kommande fyra minuterna, och när klockan visade sex minuter sjönk jag ihop i en svettblank, sorglig hög. Och där blev jag liggande och konstaterade att det här med att maxa på plankan är jobbigare än att cykla arton mil...

Så, jag klarade mitt mål, men sköt ändå utanför målet eftersom jag inte lyckades komma igång med styrketräningen. Så nu får jag fundera ut något lite mer finurligt trick för att få mig att komma igång...

Någorlunda rak va?