Morgontrött i cykelsadeln

Ibland består livet mest av logistik. Saker händer som gör att man inte hinner med det man planerat. Då får man tänka om. Och därför satt jag på min cykel klockan halv sex imorse. Det var en upplevelse. Att springa och simma vid den tiden har jag inga problem med, men jeeeesus vad trötta cykelbenen var! Dessutom hade jag ett par ilskna regnmoln som kretsade hotfullt omkring mig och som jag gjorde mitt bästa för att undvika. Men rakt ovanför skallen sken solen minsann!

Men medan jag försökte få benen att ta mig fram i ett tempo något snabbare än en snigels så funderade jag över om det här var så smart egentligen. Hur är det med reaktionsförmågan hos en morgontrött cyklist? Kommer jag hinna klicka ur och stanna om en bil eller grävling dyker upp hastigt framför mig?

Lyckligtvis behövde jag inte sätta reaktionsförmågan på prov utan jag kom hem utan vidare incidenter. Och nu anser jag tempostyret incyklat, och jag är redo (nåja) för Sövde.

Sol + regn = morgonregnbåge!

Kontraster. Och jag var på väg mot allt det svarta... Men det gick bra. Inte en droppe fick jag på mig!