Flyt! Fart! Lycka!

Igår morse gjorde jag mitt hittills bästa simpass. Kroppen liksom svävade fram genom vattnet och jag hade så himla bra flyt att jag för en sekund började tänka att jag nog gillar att simma ändå. Det är ju lätt hänt att såna tankar dyker upp när det går bra...

Och flytet fortsatte även fram på kvällningen. I obarmhärtig värme och sol travade jag iväg bort till löparbanorna på Sannarps IP för att möta upp Susanne och ett gäng löpare som ville drillas i åttahundrametersintervaller. Passet var dessutom en del i Sommarlöparen i P4 Halland, en programserie som jag jobbar med på radion. Känns riktigt lyxigt att få träna under arbetstid!

Under uppjoggen snackade Susanne om skillnaden mellan banlöpare och landsvägslöpare, och framför allt om hur man kan jobba med löpsteget och springa högre upp på fotbladet när man vill snäppa upp hastigheten. Några löpskolningsövningar och stegringslopp senare stod vi redo på de röda löparbanorna.

6x800 meter var planen. Gruppen bestod av löpare med olika mycket vana och snabbhet i kroppen, vilket gjorde att jag och de andra som var lite snabbare kanske fick lite onödigt lång vila för att de lite "långsammare" skulle få tillräcklig vila, men det gjorde inte så mycket. Själv gick jag för övrigt ut för långsamt, jag tycker det är riktigt svårt att veta vilken fart det går att hålla när jag ska springa intervaller som är 600 meter eller längre. När jag märkte att jag återhämtade mig ruskigt fort efter första intervallen tryckte jag på mer och mer för varje repetition, och på de sista två låg jag under 4.00min/k-tempo utan några större problem. Kändes riktigt, riktigt bra! Och som vanligt när jag hänger på Sannarp så påminns jag om hur fruktansvärt roligt det är att springa banintervaller. Så, note to self - pallra dig iväg till löparbanorna lite oftare!

Kvällens kämpar! Susanne i rosa linne, tredje löpare från höger.