Fjärilar, förberedelser och funderingar

Det var först häromdagen jag insåg att en halv ironman inte är kattskit. Jag har av någon anledning gått runt de senaste veckorna och liksom tänkt att söndagens begivenheter i Sövde bara är som ett litet fartgupp på den stora motorvägen mot IM i Kalmar om en dryg månad.

Det är det min själ inte.

En halv ironman innebär för mig åtminstone sex timmars tävlande. Sex timmar. Nästan ett Vasalopp. Hur jag kunde få det till ett litet fartgupp är helt obegripligt. Det är snarare ett Mount Everest.

Nåja. Jag försöker förbereda mig. Äter god mat. Sover. Vilar från träning i två dagar. Packar. Nojar. Funderar över energitillförsel under loppet. Funderar över min supporters energitillförsel under loppet. Släpar man med sig folk som ska stå och heja och eventuellt langa saker under sex timmar så måste man tänka på deras väl och ve också.

Nu är jag så nervös att jag håller på att avlida.

Viktiga grejer. Klubbjacka. Handduk att torka fötterna på efter simningen. Energi. Simglasögon. Simmössa. Racebälte att sätta nummerlappen i. Ramväska att förvara energi i. Extraslang.

Mer viktiga grejer. Cykelskor. Löparskor med snabbsnörning. Strumpor. Linne. Cykelhandskar. Kompressionsgrejer till vaderna. Shorts att både springa och cykla i. Utanför bild: Cykel, våtdräkt och fyra flaskor med sportdryck. Två till varje cykelvarv.