Jag älskar löpningen igen!
När ska jag lära mig att komma ihåg att allting går i vågor och i cykler och att ingenting är roligt hela tiden, men ibland är det så roligt att man skrattar hela vägen?
Sen är ju det faktum att mina ben springer lika ivrigt och kvickt som en ettrig terrier inte precis något som stör. Jag vet inte vad det är som händer, men jag är så pigg och glad! Jag tänker att cyklingen den senaste tiden borde ha gjort mina ben trötta och tunga, men icke! Igår efter cyklingen sprang jag en kort stund, och de där fem kilometrarna liksom flög iväg, i ett tempo som jag inte borde varit möjligt egentligen.
Jag är så lycklig!
 |
| Min vackraste löparomgivning. Bokskog är den bästa skogen! |
Vilken magisk löparskog! Gläds med dig i din löparglädje. Och delar den. Löpning är ju bara för fantastiskt ibland!
SvaraRaderaVisst är den magisk! Rekommenderas varmt om du vill ta en avstickare ner till Halmstad nästa gång du är på västkusten. :)
RaderaÅh löpbubbla! Härligt!
SvaraRaderaVilken fantastisk skog! Magisk!
Visst är det härligt!! När man en gång haft ont när man sprungit, och kännt sig i största allmänhet som en dålig löpare, så är det helt fantastiskt när det släpper och man kan springa smärtfritt och dessutom med glädje. :D
RaderaOh vad härligt! Therese springer!!! :)
SvaraRaderaJajjamen! Och tur är väl det, det vore så tråkigt att byta bloggnamn. :)
RaderaDet är som jag alltid säger, förr eller senare så vänder det. Alltid! För inget varar för evigt. Inte ens eländet. ;-)
SvaraRaderaPrecis så är det ju! Jag önskar att jag kunde vara lite mer insiktsfull och förstå att det handlar om en svacka och inte livets ände när jag blir opepp och känner att jag tappat lusten och vill ge upp... Jag får jobba på den där pessimistiska sidan av mig själv. :)
Radera