Istället för Stockholm marathon

Får man inte springa Västerbron gånger två den 2 juni så får man göra det en annan dag istället. Närmare bestämt på Kristi himmelfärdsdag. Jag lämnade nämligen kylan och blåsten på västkusten i torsdags och for till huvudstaden för några dagar. Och efter en lång tågresa föreslog Johan att jag skulle ut och springa en sväng på eftermiddagen. Jag hade faktiskt inte ens själv tänkt tanken, det brukar bli morgonjoggar när jag är iväg på det här sättet. Men nu hade vi inte bokat bord förrän klockan 19 så jag hade gott om tid på mig att springa en liten sväng.

Och valet var självklart. Är man en liten lantis som hamnat i Stockholm och bor så man nästan ser Västerbron så måste man ut och springa på den. Det blev en tur genom Rålambshovparken, upp på bron, ner till Tanto, sen virrade jag omkring lite på Söder innan jag hittade tillbaks ner till Södermälarstrand och kunde ta mig över till Kungsholmen igen via den där fina, lilla bron.

När jag sprang maran förra året vet jag att det inte precis var Västerbron som var min värsta del av banan utan det var helt klart Gärdet och Djurgården. Jag höll på att avlida av tristess där ute. Men okej, att kämpa sig upp på bron på andra varvet var lite marigt, det får jag erkänna. Och medan jag sprang i solen med utsikt över Riddarfjärden i torsdags så funderade jag massor på Stockholm marathon. Jag mindes lyckoruset under första varvet, jag rös när jag tänkte på kampen den sista milen och jag log stort när jag återupplevde känslan av att komma in på Stadion och se målet en bit längre fram. Jag tänker springa det där jädra loppet någon gång i framtiden igen!

Tjusig utsikt

Åhejåhå. Upp, upp, upp!

Googlar man Stockholms bästa frukost hamnar man bland annat på Vurma på Kungsholmen... 

...där det enligt uppgift serveras stans godaste gröt på bland annat quinoa och pumpafrön. Underbart!

Och så kunde jag inte låta bli att släpa med Johan till Bianchikafét förstås. Lite dregglande över cyklar och hjälmar och sen en chokladboll på det!