måndag 28 maj 2012

Grymma brudar vs Axa 1-0

Ibland får jag bara spel. Vill ställa mig och skrika. Himla med ögonen. Sucka djupt och teleportera mig till framtiden där folk tänker längre än näsan räcker.

Som imorse. Jag läste om den där Axa summer games-tävlingen Mördarbacken. Stora prispengar. I alla fall om man är kille, 20000 kronor. Små om man är tjej, 5000 kronor. Men det blev ett jädra liv, som tur är. Sofy, denna välformulerade och skärpta kvinna, röt till ordentligt. Malin likaså. Osportsligt-Lina skrev ett skarpt inlägg. Miranda härjade på Facebook.

Och plötsligt händer det.

Arrangörerna lägger sig under skämskudden och ändrar sig. 15000 spänn till vinnaren i båda klasserna. Förutsatt att det blir tolv deltagare i respektive klass. Tydligen hade de motiverat de olika prissummorna tidigare med att det är så få som deltar i damklassen. Som om det skulle rättfärdiga nåt. Vinner man så vinner man ju. Själv är jag inte i närheten av Falun där eventet hålls, så jag kan inte delta. Men jäklar vad häftigt det vore om damklassen kunde bli fylld till bredden, så att de där arrangörerna en gång för alla lär sig att tjejer också kan. Förihelvete.

11 kommentarer:

  1. Så himla bra uttryckt Therese! Det borde inte kunna hända, men det verkar ju hjälpa att härja runt ordentligt. Tack och lov. Förihelvete. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra rutet själv. :) Och vi får väl hoppas att det snart inte behövs att folk härjar...

      Radera
  2. Ett stilla påpekande i jämställdhetens namn: Det var en del grymma snubbar inblandade också som gav personalen på Axa:s sponsortjänst, presstjänst osv en jävla dag.

    Skriver detta i syfte att ni grymma brudar ska veta att ni inte är ensamma, finns en hel del killar som tycker sånt agerande som vi såg idag är skit. Och som gör något åt det.

    I övrigt håller jag med dig till fullo Therese. Kriget fortsätter. Förihelvete.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att ni tack och lov är många snubbar som precis liksom brudarna reagerar och säger ifrån. Men det är alltid bra att bli påmind! :D Ni är också grymma, och alla behövs för att det ska bli ordning nån gång.

      Radera
  3. Herregud, vad jag blir arg! Känner mig upprörd över det här med tjejklassikern också. En tredjedel av de "riktiga" sträckorna? Räcker det inte med halvklassiker och vanlig klassiker?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där grejen är svår. För många kvinnor är ju trots allt Tjejklassikern (eller något av loppen) faktiskt en utmaning som gör att de kommer igång och tränar. Distanserna är långa utan att vara omöjliga liksom. Och det kan kännas tryggare att köra lopp bara omgiven av tjejer, för man upplever det som hetsigare och "tuffare" att köra blandade lopp. Och att kvinnor börjar träna är ju bra! Men samtidigt håller jag med dig - räcker det inte med halvklassikern? Eller gör om tjejklassikern till kortklassikern och låt alla vara med? Men, återigen, många kvinnor upplever stämningen som skönare och bättre i "tjejlopp". Och hur vi kommer åt den problematiken, dvs gör så att alla känner sig lika välkomna oavsett distans, det kanske är kärnan i det hela.

      Radera
    2. Ja, jag vet ju om det där. Det är klart jag vill att kvinnor ska börja träna och springa lopp men samtidigt så gillar jag inte att det finns en tjejklassiker som är en tredjedel. Det känns inte bra i magen. Jag tycker att du har något på gång när du vill kalla tredjedelen kortklassikern. Mycket bra idé. Jag hade säkert resonerat helt annorlunda om jag hade kommit igång genom att vara med på tjejlopp men jag har alltid gillat att göra saker som samma villkor som killar. För mig är det tvärtom så att jag aldrig skulle göra tjejklassikern bara för att den heter så.

      Radera
    3. Samma här! Det kanske låter fånigt, men för mig känns det inte "på riktigt" annars. Varför ska jag göra en tredjedel av sträckan när jag vet att jag har kapacitet för hela? Jag nöjer mig inte med mindre än att klara lika mycket som killarna. Jag vill tänja mina gränser till det yttersta, och det gör jag inte genom att ställa upp på en tredjedel av distansen. Men om jag får önsketänka lite så skulle jag vilja att i framtiden så ska det inte finnas en enda tjej som inte känner sig välkommen och lika mycket värd i blandade lopp som Vasaloppet. Men till dess så tror jag faktiskt att tjejloppen behövs.

      Fast det vore trevligt om tjejloppen kunde marknadsföras lite vettigare. En hel del lopp verkar det ju knappt som att man ska springa, för det är ett himla fokus på glitter, glamour och goodiebags istället. Tänk dig motsvarande marknadsföring riktad mot killar. Skulle aldrig komma på tal. Nä, marknadsföring riktad mot killar, där snackar vi blod, svett och tårar.

      Radera
  4. Jag håller med dig helt och hållet. Det måste vara på riktigt. Jag hade inte varit stolt över mig själv om jag "bara" hade gjort tjejklassikern men jäklar vad stolt jag är varje gång jag säger "nej, det är inte tjejklassikern jag håller på med, det är den riktiga". Och det där med picknick och meningslösa goodiebags är jag inte så mycket för. Men är det verkligen så att tjejer känner sig mindre välkomna i blandade lopp? Och varför i så fall?

    SvaraRadera
    Svar
    1. De tjejer jag har pratat med och som gillar tjejloppen tycker att stämningen på de blandade loppen är lite för hetsig och prestationsinriktad. De blir osäkra och känner sig dåliga. Och vad som är orsaken till det kan man ju diskutera. Kanske är lösningen egentligen inte tjejlopp, utan fler lopp där prestationen inte är det viktiga. Dessutom upplever jag det som att en del tjejer dras med mindervärdeskomplex när det handlar om att ta sig an stora utmaningar. Det är liksom lätt att känna att nä, inte ska väl jag, eftersom traditionellt så har de här loppen varit till för killar. Men å andra sidan så är ju det på god väg att förändras, och de kvinnliga deltagarna blir ju bara fler och fler i tex Vasaloppet osv. Fast jag måste erkänna att jag blev sjukt förvånad när jag insåg att det inte var 50/50 kvinnor och män på Vasan och typ Stockholm marathon när jag bestämde mig för att vara med på dem. Men det säger kanske mer om min verklighetsuppfattning än något annat... ;) För mig är det så självklart att delta i allt som jag tycker verkar skojigt, och jag är inte särskilt rädd av mig, och jag tyckte först att det var konstigt att inte alla tjejer tänker så. Men jag vet ju samtidigt att vi inte har samma mentala och kulturella bagage och det som för mig är självklart kan vara en sjukt stor grej för andra.

      Radera
    2. Mycket intressant diskussion hur som helst. Det som har gjort mig absolut argast i samband med lopp är under Vårruset när folk som går hela sträckan ställer sig i första startgrupp så att man måste trängas och springa om en hel massa i första uppförsbacken. Detta trots uppmaningar om att ställa sig i rätt startgrupp med tanke på sin kapacitet. Då tycker jag att stämningen blir lite hetsig..
      Självkänslan är nog den viktigaste komponenten tror jag. Tror man på sig själv och känner att man duger så kan man lika gärna springa blandade lopp vilket jag tycker är mycket roligare.

      Radera