Världens tjockaste vad = ont

Alla som nånsin träffat en naprapat eller idrottsmassör kan nog skriva under på känslan av hatkärlek. Man älskar att hen kan lokalisera felet och hjälpa en att lösa det, men man hatar vägen dit. Särskilt hatar man vadmassage.

Jävlar vad ont det gör.

Men det är bara att bita ihop. Har man lyckats åstadkomma en svullen vad med överbelastade muskler så är det priset man får betala.

Gabriel (är det inte fint att han heter som en ängel? Bara det är ju ett tecken på att han är bra!) konstaterade att min vänstervad är svullen, och att det är ett gäng muskler som är överbelastade. Och eftersom de fäster på olika ställen på utsidan och under foten så är det därför smärtan kom där, förklarade Gabriel. Sen gav han sig på fibularismuskulaturen på utsidan av vaden, och det kändes som att jag skulle avlida. Jag trodde att det var massage på utsidan av låret längs med ITB-senan som var den värsta massagen, men den är rena avslappningsmassagen i jämförelse. För att inte tala om när han flyttade runt på muskler för att komma åt nånstans djupt inne i vaden (tibialis prosterior). Huvva.

Efteråt diskuterade vi stretch och vad golfbollar egentligen är till för. Och all min oro om att aldrig nånsin mer i hela livet kunna springa eller träna något annat whatsoever kunde Gabriel lugna. Det är inte helt ovanligt med överbelastade vader, men det är individuellt hur smärtsamt det blir.

Fick order om att prova vaden under en kort löptur, sisådär 2k. Gjorde det igår. Ganska omgående kom en skarp smärta djupt inne i vaden, en smärta som försvann något med hjälp av stretch. Smärtan i foten kom inte riktigt tillbaks, men det känns lite. Vadontet var dock inte alls särskilt mysigt. Det faktum att vaden är tjock som ett sekvojaträd gör att blodet inte kan komma fram så bra, och det leder till syrebrist. Och smärta. Enligt Gabriel är det tibialis prosterior djupt inne i vaden som spökar, eftersom smärtan är som värst i landningsögonblicket och just innan frånskjut

Så, nu ser ordinationen ut såhär: Kompressionsstrumpor på. Egenmassage med golfboll, tennisboll eller annat tortyrredskap jag finner lämpligt. Ordentlig och noggrann stretch av vaden, både med böjt och sträckt ben. Och det är ingen fara att cykla. Springa med smärta är onödigt, men jag kan testa. Gör det ont så slutar jag och fortsätter massera och stretcha. Gabriel var noga med att poängtera att det inte rör sig om en skada, det är en överbelastning.

Så nu tänker jag i vanlig ordning när jag har ont nånstans vara snusförnuftig. Jag tänker inte riskera att orsaka något kroniskt skit. Jag och världens tjockaste vad ska tillbringa många timmar med den där tennisbollen.

Det snöar för övrigt i Stockholm. Och många jag känner ska springa 100 miles det närmsta dygnet. Hur tänkte vädergudarna där?