Jag är inget större fan av jippodagar som den här. Jag hade tänkt "fira" genom att gå och lämna blod imorse, men det visade sig att jag inte fick det riktigt än. Sen kom jag trots allt på det bästa sättet att fira, jag gjorde som jag hade gjort vilken annan dag som helst - jag packade in ett par hjärtan (skidorna) i bilen och tog med mig ett annat (Johan) till spåret för någon mil distans i blötsnön. Rödklädd pilade jag omkring på de nydragna spåren och gjorde mitt hjärta (det i bröstet) lyckligt.
Själva passet då? Jo, drygt 15k i trögföre med Röd special under skidorna. Funkade sådär, så det blev mest stakning. Och trött var jag också. Kanske inte helt återhämtad från förra veckan. Därför fick det bli lugnt och inte så långt.
 |
| Lycklig men trött skidåkare. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar