Jag känner mig hur som helst lite ynklig och påvägattblisjuk. Eller så är jag bara trött i största allmänhet. Jag liksom andas sådär varmt som man kan göra om man har eller är på väg att få feber. Jag tar det som ett tecken. Dagens korta löptur och simning med mina triathleter får vänta. Istället blir det varm choklad.
Fast oavsett vilket så vill jag inte ha mina skidtimmar ogjorda. Jag lever på de där snöiga dagarna fortfarande. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar