Rullskidssnorkkning

Ju starkare man blir och ju längre man kan ta sig för egen maskin, desto onödigare känns det att åka bil. Det blir nästan som en sport att så ofta som möjligt ta sig till ställen med kolhydrater som bränsle snarare än bensin och annat dumt. Idag hade jag inte ens två timmar på mig att ta mig ungefär fem-sex mil, något som är praktiskt omöjligt på rullskidor för mig. Men jag tog mig åtminstone en bit skidandes innan jag skuttade upp på en buss som nu tar mig resten av vägen. Så var dagens träning utförd och jag har fått lite sol och frisk luft på en dag som annars mest kommer bestå av inomhusugglande.

Men "snorkkning", vad är det för ord? kanske nån vän av ordning undrar. Många av er har förstås koll på transportlöpargudinnan som gett namn åt företeelsen, men annars så finns hon här.

Och just det - gårdagens sjukkänsla gick över. Antar att det bara var kroppen som ville ha en vilodag. Idag är jag piggare!