Löparpepp och Rolf-Göran

Det är så himla roligt att tänka på löpning just nu. När jag plötsligt kan springa igen dyker det upp så mycket roliga små grejer som jag vill göra. Plötsligt planerar jag kring Löpningens dag (lördagen den 4 februari kl 10 tänker vi fira i Halmstad! Lovar att komma med mer info snart) och filar på en liten kalender över smålopp i trakterna som jag gärna vill springa. Kanske inte satsa helhjärtat på rent resultatmässigt, men springa och njuta av.

Och för övrigt är jag ingen hästtjej och ridsport har aldrig engagerat mig så mycket. Men trots det fattar jag hur mycket jobb som ligger bakom att bli en världsryttare. Och precis som Sara blir jag skogstokig på alla hockeybufflar som yttrar sig till höger och vänster om Jerringpriset och Rolf-Göran Bengtsson. Egentligen skulle man bara tiga ihjäl dem, men jag kan bara inte låta bli att argumentera emot. För ärligt talat, den som säger att ridsport inte är riktig sport borde plocka ur hockeypucken ur huvudet och stoppa tillbaks hjärnan. Det dummaste av allt måste väl ändå vara kommentarerna om att hästen borde haft priset. Det är lika korkat som att säga att Daniel Sedins klubba skulle ha det, eller varför inte hans materialare, eller tränaren, eller lagkompisarna som fixar assistsen eller...

Heja Rolf-Göran Bengtsson, heja ridsporten och heja alla 200 000 utövare av en av Sveriges största sporter! Ni förtjänar uppmärksamheten, och jag önskar i min enfald att det här kanske är första steget till att hockey- och fotbollsmaffian fattar att Zlatan inte är allt.

Förra året var vi ett gäng som firade löpningen.