 |
| Oerhört mycket tid tillbringades annars på ett sånt här. Alternativt väntandes på ett sånt här. Eller missandes ett sånt här. Jag är så himla lycklig att jag inte behöver pendla. |
fredag 7 oktober 2011
Otrevliga Stockholm
Under min lilla blixtvisit i Stockholm lade jag märke till en sak. Stockholmslöparna hälsar inte! Igår tog jag en liten sväng på morgonen innan jag mötte upp min Ironmanvän för en frukost, och redan under första kilometern på väg ner mot Nybrokajen mötte jag ett gäng löpare. Och alla stirrade envist ner i marken och rörde inte en min. Samma sak på Djurgården. Alla som jag mötte tittade överallt utom på mig. Själv var jag lantis och log och hälsade hit och dit. Daniel sa en gång att han hälsar på allt och alla när han springer, oavsett om de hälsar tillbaks eller inte. Och jag är nog ungefär likadan. Jag försöker som minst fånga folks blickar och le. Det blir ju så mycket härligare då. Och jag tänker fortsätta. Även om folk jag möter beter sig som stockholmslöpare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
haha nä, sthlmare hälsar nog inte alltid. beror iof på var man springer också. blir mer hej i stockholmsskogarna än på stockholmsgatorna. anledningen är förmodligen att det blir rätt många hejande... lite som när crocodile dundee är i nyc och börjar hälsa på a l l a han möter... ;)
SvaraRaderaHehe, du har en poäng, Sara. :) Jag kanske hela tiden råkade va den fyrtionde löparen alla mötte och då orkade de inte hälsa. Men det var tråkigt att alla såg så sura ut, ett leende är ju inte så jobbigt att få till. Eller en liten nick som hälsning. Nåja, jag ska inte tjata. ;)
SvaraRadera