onsdag 5 oktober 2011

Den dansande simmaren

Det här med crawlskola kan vara min mest briljanta idé någonsin. Det var längesedan jag hade så roligt!

Efter att simläraren snackat massa filosofiskt lull-lull om att känna sig ett med vattnet (missförstå mig inte - jag älskade varenda liten drömmande blick och varje superlativ som kom över hans läppar) fick vi skutta ner i plurret och öva på att hitta rätt vattenläge. Översatt betyder det typ ligga på mage i vattenytan, titta ner på bottnen, spänna magmusklerna och känna sig balanserad. Sen fick vi förtroendet att prova bensparken innan läraren plötsligt sa "och nu testar ni helt enkelt att crawla!". Skräckslagen men oerhört lycklig paddlade jag fram en tredjedels längd, det vill säga så länge jag kunde ta mig framåt utan att andas. När jag fick huvudet ovanför vattenytan igen stod  läraren vid bassängkanten och sa att jag måste tänka mer pil eller var det torped kanske, för just nu såg det ut som om jag dansade. Svängigt och rytmiskt, men kanske lite väl flaxigt. På't igen, tänkte jag efter att ha fått lite tips. Och nästa gång jag kom över ytan igen fick jag en mindre applåd av killen, det såg sååå bra ut! Behöver jag säga att jag rodnade stolt?

Om jag fick välja skulle jag spendera resten av veckan i en bassäng, men övriga livet kallar. Just nu sitter jag på tåget till Stockholm dit jag ska på jobbärende. Gissa vad jag packade ner i väskan först...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar