Igår stod jag klädd i reflexväst med vattenflaskor i högsta hugg och försökte göra livet så enkelt som möjligt för hjältarna som rullade 47 kilometer mellan Simlångsdalen och Hyltebruk i Hallands inland. Hallands rullski heter tävlingen som är deltävling två i Sydsvenska rullskidscupen, och den arrangeras av min klubb och SK Hylte.
Och bland blixtar och ösregn, mellan sprintloppen med vätska till de ursnabba och starka åkarna, började det klia lite i min tävlingsnerv. Inte för att jag direkt ville byta plats med någon av åkarna just den här söndagen (det föll typ tio millimeter regn på några minuter ungefär en halvtimme in i loppet. Då hade till och med de allra snabbaste åkarna minst en timmes åktid på dränkt asfalt kvar...), men jag blev definitivt sugen på att börja åka lite mer. Så sugen att jag lyckades övertala skidsektionen att köpa in ett ytterligare ett par Eagleskidor som har bindningar som passar mina pjäxor så att jag också kan låna tävlingsskidor ibland när jag har lust. De vi redan har i klubbstugan är det fel bindning på. Det är verkligen ett himla meck det där med att det finns två bindningssystem, varför kan det inte bara vara standardiserat?
Hur som helst. I tid till Lindenarullen i Västsvenska rullskidcupen den 2 oktober kommer jag ha ett par skidor som jag kan tävla på. Plasthjul snackar vi om, i princip omöjliga att bromsa med har jag förstått. Jag blir helt pirrig bara jag tänker på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar