VFF - mina nya BFF

Jag gick och gjorde ett impulsivt men efterlängtat inköp igår. Jag skulle bara prova, men kom ut många kronor fattigare och ett par Fivefingers KSO rikare.

Det var på tiden.

Ända sedan jag började intressera mig för löpteknik och framfotslöpning så har jag sneglat på de där tåskorna. Jag har medvetet under de senaste 18 månaderna försökt lära min kropp att springa mer skonsamt och effektivt, och har tyckt att mitt löpsteg har blivit bättre. Ingen heelstrike direkt. Men det är inte perfekt. Särskilt kan jag se på bilder på mig som är tagna när jag är trött efter en längre stunds löpning att jag tappar koncentrationen och inte orkar hålla ordning på hur jag landar med fötterna. Och även fast jag springer med relativt lätta skor som inte är marknadens mest dämpade så är de ändå byggda för att ta emot litegrann av stötarna från hällöpning, så det gör inte direkt ont att landa på hälen när jag springer. Men jag oroar mig för de långsiktiga konsekvenserna av ett taskigt löpsteg.

Och jag tycker att jag har kommit så långt jag kan komma med skor som är anpassade för hällöpning, så nu tar jag nästa steg. Mina KSO ska ta mig över stock och sten har jag tänkt, och med den totala avsaknaden av dämpning så kommer det bli omöjligt att landa på hälen, hur trött jag än blir.

Så nu är min plan att liksom fasa in mina nya kompisar successivt. Jag började redan ikväll med ett par orienteringskartor. Sammanlagt 4k skogslöpning. Det var längesedan jag kände mig så fri och lätt!

DS trainersarna fick ta mig de 8 kilometrarna ut till orienteringsträningen, och även hem därifrån.

Men däremellan fick mina VFF bekänna färg. Redan efter tredje kontrollen trampade jag rätt ner i ett mindre kärr med vänsterfoten.