Orientering eller yoga?

Jag är inne i ett flow av sällan skådat slag. Jag vill göra ALLT! Ikväll finns möjligheten att antingen välja core och yoga på gymmet, eller egen styrketräning och orienteringsträning med Halmstad OK. Hur göra?!

Å ena sidan längtar jag efter yoga med min favorityogi som bara genom att finnas till gör mig lugn och tillfreds med livet. Å andra sidan vill mina fötter inget hellre än kliva ner i mina X-talons och leka skogsmulle i ett par timmar. Det är dessutom något med den där kartan och kompassen som får mig att känna mig som världens lyckligaste löpare.

Apropå världens lyckligaste löpare förresten. Jag har funderat en hel del över det här med vad jag har för mål med träningen. För tillfället är det ju Stockholm marathon jag siktar på, med ett hastigt påkommet Göteborgsvarv strax innan. Och så ska jag ju bli sydsveriges bästa rullskidåkare. Men på sätt och vis känns det här inte som mina viktigaste träningsmål. De är saker jag ägnar mig åt för stunden, och som motiverar mig just nu.

Istället har jag mer och mer landat i tanken att målet med min träning är njutning. Jag skiter egentligen högaktningsfullt i om jag lyckas komma under fyra timmar på maran, eller om jag springer halvmaran på 1.45 eller 2.00. Men om jag får tillbringa tid i min favoritskog, om jag får springa backintervaller tills jag får blodsmak i munnen av ingen annan anledning än att jag har lust att springa just backintervaller och om jag får yoga för att jag njuter av det och inte för att det är bra för en löpare med smidighetsträning, då mår jag bra. Det finns ingen anledning att stressa ihjäl sig för att uppnå träningsmålsättningar. Jag är ingen elitidrottare, jag är en lycklig motionär.

Orientering i favoritskogen i höstas.