Jag kom till Mattila i en febertopp. Yr, varm och ynklig.
Jag kom till Mattila med en dröm om många mil i gräddigt vita skogar. Ensam med naturen, skidorna och mina egna andetag.
Jag lämnade Mattila efter långt färre mil än jag önskat. Fortfarande lite ynklig, men mest glad, nöjd och med en stor saknad i hjärtat. Det ljudlösa lugnet och den opretentiösa råheten. Jag saknar dem.
Jag lämnade Mattila. Men jag åker tillbaks en annan gång.
 |
| På toppen av en 300 meter lång backe med 44 meters höjdskillnad från toppen till botten. Plus att jag under två kilometer innan backen tagit mig uppför åtminstone 80 höjdmetrar till... |
 |
| En av alla vackra myrar jag fick skida runt. Det blev totalt upp mot sju mil runt myrarna och uppför alla backar. Inte illa med tanke på att jag tog det lugnt. |
 |
| Timrade små stugor på bästa Finnskogsmanér. Fint ska det vara minsann! |
 |
| Solnedgång strax innan ett av två pannlamppass. Det var så tyst att jag kunde höra mitt hjärta slå. |
 |
| Kvällsnöje. |
Åhh, vad härligt det ser ut! Skulle också vilja åka iväg sådär, fast det är rätt bra här hemma också ;) Men alltid kul att uppleva och se nya saker! =)
SvaraRaderaSkönt att du är tillbaka på banan igen =)