Vad regn gör med rullskidåkaren

Det spöregnar ute. Det hade inte varit minsta problem om jag hade varit en hel löpare, då hade jag gett mig ut på stört. Men för tillfället är jag en rullskidåkare, och då tar man sig inte an spöregn med mindre än att man beställer tid på akuten för benbrott. Höstlöv på blöt asfalt är inte att leka med. Man tror att man har fäste på bakhjulen och skickar iväg ena benet i ett stilfullt glidsteg och så inser man plötsligt att det har man inte alls, och innan man vet ordet av har man ramlat pladask och brutit både stavar och underarmar. Eller nåt. Inte värt att chansa alltså. Såå, mot bassängen! (Och nej, trots att jag i princip marinerat mig i diverse pooler de senaste dagarna så har jag inte fått nog. Inte det minsta!)