Men vad har jag nu gjort...?

Jag sitter och funderar på om jag gjort något väldigt dumt eller något väldigt smart. Det är nämligen så att jag just ringt och anmält mig till ett lopp. Och inte vilket lopp som helst, utan Örkelljungaspåret på lördag. Och vad är nu det, kanske vän av ordning undrar. Jo, det råkar vara ett 21,1 kilometer långt lopp nånstans i Örkelljungatrakten (exakt var har jag ingen aning om, så jag sitter dessutom och hoppas på att jag kommer få skjuts av någon vänlig klubbkamrat) och det råkar vara ett lopp som ska köras på rullskidor.

Ja, du läste rätt.

Jag ska begå min rullskidsloppdebut.

Och jag ska erkänna att jag fegade lite. Jag kunde valt att anmäla mig till 41,5 kilometer. Men då var det motionsklass, och ska det vara så ska det vara ordentligt. Således blev det tävlingsklass och D21 vilket innebar 21,1 kilometer. Sen kan man tycka vad man vill om att det inte finns en tävlingsklass för damer på den längsta distansen utan bara för herrar (eller tvärtom för den delen, killarna får inte åka kortare än 41,5 km), men jag känner mig rätt nöjd. 21,1 kilometer känns lagom och bra.

Fast jag har bitit av alla mina naglar nu under kvällen eftersom jag är så nervös. Redan.

Men har man bestämt sig så har man. Och sånt här bestämmer man sig för när man har osunt mycket tid för sig själv (det vill säga sjuttio minuter paddlandes runt i en bassäng), när man låter tankarna virvla fritt innanför skallebenet och när man av någon outgrundlig anledning känner sig som rullskidsguden herself.

Nåja. Det blir nog bra med det här. Om det var smart eller dumt återstår att se på lördag eftermiddag.