HALLELUJA!!

Jag veeet att man inte ska ta ut segern i förskott och inte ropa hej innan man kommit över bäcken och så vidare, men jag kan inte låta bli - för min fot känns normal igen! Imorse när jag vaknade haltade jag inte ur sängen på grund av att jag saknade känsel i högerringtån, och min blåa stortå börjar så sakta lugna ner sig och förbereda sig på att bli en tå tillfälligt utan nagel.

Är det inte underbart?!

Men nu ska jag inte förhasta mig. Jag har haft en rätt trevlig träningsvecka innehållandes en ny yogaklass (härlig och välbehövlig, jag är som sagt stel som en plåtlåda och blir lite rädd för mina korta lårbaksidor...), många rullskidskilometrar och flera sköna längder springandes i en bassäng. Och jag gillar alternativ träning.

Men jag saknar löpningen.

Planen är därför att bege mig ut i skogen imorn och testa max fem kilometer tillsammans med klubben i makligt tempo. Känner jag minsta smärta avbryter jag direkt.

Hihi, jag känner mig som ett barn dagen innan julafton, åååh vad jag längtar!