Anger management

Idag har jag kommit fram till två saker. Eller nej, tre:

1. Jag avskyr tjugoårnånting-män i grupp. Vad är det som gör att så fort killar i tjugoårsåldern, gärna såna som har biffat till sina kroppar och går omkring som om de bär runt på nåt jäkla kylskåp, hamnar i grupp så blir som ett gäng tuppjuckande apor som burrar upp fjäderdräkten och bär sig åt som om hela världen kretsar kring dem? Vad är det som gör att de beter sig som treåringar som längtar efter morsans uppmärksamhet och hela tiden gör helt obegripliga saker och sen spanar omkring sig med en blick som säger "sågdusågdu!?!"?

Jag har just kommit hem från en timmes vattenlöpning. Efter en skön första halvtimme stormade två snubbar med tvättbräda och surfshorts in i bassängen, givetvis tog de sats och kanonkulehoppade ner i vattnet. Sen plaskcrawlade de en längd innan de gapandes och skrikandes tog sig upp ur bassängen, hämtade lite flythjälpmedel och ägnade sedan resten av tiden jag var där åt att vara så mycket i vägen för alla andra som möjligt. Jag höll på att bli tokig och kände mig som en kärring när jag muttrade och kastade arga ögat på dem.

Men, som tur är så ägnade jag mig ju åt seriös träning, och det leder mig fram till insikt nummer

2. Vattenlöpning är en sjutusan till anger management. Jag var så ilsk att jag tog i mer än lovligt på mina enminutssintervaller, och jag blev så utmattad att jag till slut inte orkade vara arg längre.

Och därmed är vi framme vid nästa insikt, även om den egentligen inte är särskilt ny:

3. Den som tror att vattenlöpning är en bit kaka kan ju ta och prova själv innan de uttalar sig. Mina ben är som spaghetti och jag vill just nu inget hellre än att kalla det en dag och gå och lägga mig. Helt totalslut.

Kontentan: Hatar du också unga män som beter sig som arslen så undvik Nautilus simhall i Halmstad på onsdagar klockan fem. Och om du nödvändigtvis måste dit så vattenspring istället för att simma, de där snorungarna kommer vara ditt minsta problem medan du försöker forcera det där vattnet.