Jag sitter och tänker på tre saker:
1. Det var trist och hemskt att två personer avled efter helgens Midnattslopp i Stockholm.
2. Varför ställer alla journalister bara samma frågor om händelsen?
Visst är det viktigt att arrangören har vidtagit alla säkerhetsåtgärder som går, visst är det viktigt att det finns sjukvårdspersonal och vätska (även om jag kan tycka att Lotte Nord i P4 Extra var lite taskigt påläst när hon tyckte att det skulle finnas fler vätskekontroller än de tre som fanns, jag menar hallå, det var ju ett millopp!!) men snälla nån, kan man verkligen leta syndabocken hos arrangören när något sånt här händer?
Det fanns ju vatten och sjukvårdare, även om det verkar vara en del knorr om att muggarna tog slut på nån kontroll. Speakern uppmanade löparna att dricka och anpassa tempot efter hettan. Samma sak under Göteborgsvarvet - det fanns nästan ofattbart många vätskekontroller och även där tyckte jag att funktionärerna var bra på att uppmana folk att tänka efter och anpassa tempot.
Och det här leder mig vidare till min tredje tanke:
3. Vem bär ansvaret för ditt liv?
Jag läste i DN att ett gäng europeiska hjärtläkare har kommit fram till ett förslag som innebär att arrangörerna ska se till att löparna fyller i en hälsodeklaration så att arrangören kan avgöra om de ska kräva läkarintyg av folk i riskgrupper.
HALLÅ??!
Vem är det egentligen som ansvarar för dig och din hälsa? Är det inte upp till dig själv att avgöra om du är frisk nog att ställa dig på startlinjen?
(Och en annan sak i sammanhanget är ju det där med att det så ofta verkar vara framför allt män som kollapsar i samband med löplopp och liknande. Är män sämre på att inse sina begränsningar?)
Ja, generellt sätt är män sämre på att inse sina begränsningar än kvinnor. De utsätter sig oftare än kvinnor för faror. På gott och ont.
SvaraRaderaOch jag håller med dig, vi bär själva ansvaret för vårt eget liv.
En väninna till mig sa dock att vätskekontrollerna var ganska dåligt skötta, små (gjorde att det skapades köer) och vid målgång tog det snabbt slut. Men som sagt, jag var inte där.
funderade också på det där med männen...
SvaraRaderaJa visst bär vi själva ansvaret över våra liv. Tycker inte att arrangörerna skall klandras för detta. Visst, det kanske borde ha funnits bättre tillgång till vätska under loppet, men kollapsar man av vätskebrist på ett millopp har man antagligen varit rätt dränerad redan vid starten. Håller också med Yogamamman om att män är sämre på att inse sina begränsningar generellt. Oftast är ju detta ett karraktärsdrag som är bra, och kanske därför som vi kvinnor hamnar på efterkälke i t.ex. näringslivet, men i en situation som handlar om hälsa, är vår återhållsamhet antagligen till nytta.
SvaraRaderaTråkigt att sånthär händer; får en att tänak efter både en och två gånger.