Såhär ska tusingarna springas!

Före intervallerna...

Jag är rätt dålig på att springa långa intervaller. Jag älskar mitt banpass där jag kör 2x3x400 meter + 2x3x200 meter, men längre än så blir det sällan. Tusingar har jag försökt mig på några gånger, men inte gillat dem alls.

Förrän idag.

Egentligen var det tänkt att jag skulle jogga bort till Sannarps IP och köra fyrahundringar, men hela min kropp protesterade mot att springa asfalt bort till banorna, så jag tänkte om och hamnade på Galgberget istället. Där har Halmstad Garnison snyggat till slingorna den senaste tiden, bland annat har de fyllt i de olika slingornas färger och märkt ut kilometrarna ordentligt på femman. Tacksamt för en som bara sådär får för sig att springa tusingar...

För plötsligt stod jag där efter uppjoggen och slog igång klockan och sen rusade jag (nåja) till nästa kilometermarkering. Den fina, kuperade slingan var helt perfekt att kämpa med! Jag lade ribban ganska lågt och ville hålla mig under 4.50min/km, och lyckades med råge. Runt 4.40 i snitt, snabbare när kilometern innehöll nerförsbackar såklart, och något långsammare när det var tunga uppförsbackar som skulle bemästras. Och det var så roligt! Efter varje intervall ville jag bara springa vidare, och så fortsatte det i sex omgångar. Sen tog benen slut.

Men de där långa intervallerna ska helt klart springas på stigar där det finns många backar, då blir de allra roligast!

...och efter intervallerna...