Jag var på min andra spinningklass i livet häromdagen. Pulsspinning i en timme. Ganska fräckt att få upp sin puls på en stor skärm så man kunde se om man ansträngde sig "rätt".
Men alltså.
Jag tror inte jag begriper storheten i spinning. Det var lagom roligt första gången, för då var det ett splittat pass med cykling i en halvtimme och sen nån form av skivstångsstyrketräning i grupp en halvtimme, men det här med att cykla på nåt som står still inomhus i hela sextio minuter, vad är dealen?
Jag tror att en viktig del i min aversion faktiskt var instruktören. Hon sa typ ingenting på hela passet. "Stå!" ropade hon ibland, och ibland sa hon att vi skulle ligga i den blå zonen eller kanske var det den gröna. Mest av allt sa hon "nu kör vi på 85 i fem minuter/åtta minuter/fem minuter/tre minuter". Varför hon sa så fattar jag inte, för de där minutrarna låg ju precis efter varandra.
Ni får gärna omvända mig. Hur kan spinning bli roligt?
med rätt instruktör är spinning fantastiskt. med fel är det skittrist. lite som att springa typ. på motorväg är det jäkligt enformigt. i en skog är det härligt. typ så.
SvaraRaderaSpinning är fantastiskt roligt, endorfinförlösande och skitjobbigt om man har en bra instruktör (som Träningsglädje sa). Det gäller ju att hitta nån som spelar sån musik man gillar och som har ett upplägg du gillar, vissa gillar säkert en instruktör som inte säger så mycket medan andra gillar en som lägger in mycket variation och pratar mycket. Det finns ju så mycket varierande övningar, intervaller, stående, sittande, jumps, kombinationer av allt detta, osv. Jag tycker själva tjusningen är när man kan gå in i sig själv och bara köra stenhårt till musiken, då är det lycka. Sen ska det väl tilläggas att det tog ett antal pass innan jag blev hooked, kanske t.o.m månader. Hoppas du också hittar glädjen i inomhuscykling! :) Trevlig helg!
SvaraRadera