Inte ens vackra miljöer räddade fredagens långpass
Ibland gör man inte helt smarta val. Som när man väljer att på grund av omständigheter flytta veckans tremilspass från lördagmorgon efter en god natts sömn till fredag eftermiddag efter en vecka full av stress som ätit sig in i huvudet; en vecka full av alldeles för ojämnt energiintag, av alldeles för lite omtanke om kropp och själ. Jag borde ha hoppat över det där långpasset. Jag kom 18 kilometer, med nöd och näppe. Sedan tog det stopp. Inte en meter till, sa huvudet och vägrade springa mer. Benen orkade, men själen, hjärtat och hjärnan ville inte längre.
Så jag gav upp. Ringde hem och bad om skjuts. Satte mig på en sten vid havet i Grötvik några minuter och grät. Sedan samlade jag ihop mig och gick någon kilometer och mötte Johan som kom med kärlek och pepp till en sargad löpare.
Jag bestämde ganska direkt att det här inte fick äta upp mig. Jag fick inte börja tänka att jag inte är bättre än såhär. Jag får inte tvivla på vad jag kan, för precis som Miranda skriver är det när jag tror på mig själv som jag kan nå dit jag vill. Men det är tammefan skitsvårt.
Ärligt talat finns det flera logiska förklaringar till att jag inte orkade hela vägen. Jag var stressad. Jag var utmattad. Min energinivå var låg. Jag var någon annanstans rent mentalt och kunde inte fokusera på det jag gjorde och därför blev det lite för mycket för huvudet.
Men det gnager på mig ändå. Hur i hela friden ska jag klara av Göteborgsvarvet på lördag under 1.55 när jag knappt orkar springa en mil i det tempot? När jag knappt orkar springa två mil i bra mycket långsammare tempo?
Och medan jag funderat över det här har jag insett att jag inte alls har kopplat ihop löpningen med särskilt lustfyllda tankar den senaste tiden. Det har funnits ljusglimtar, visst. Jag älskade varenda minut i Skedala trots vilsespringande och jag har känt mig som en kung av backarna stundtals, men mellan passen har löpningen känts mer som ett tvång än som något jag verkligen älskar och njuter av. Jag har ställt in och flyttat på fler planerade pass än vanligt och det har känts motigt och inte särskilt kul att knyta på mig skorna. Och jag har tänkt att det här är nåt som händer, en liten motivationsdipp som alla får då och då. Men jag undrar jag.
Jag vill ha lusten till löpningen tillbaks! Just nu känns det som att jag behöver en paus. Jag får se vad som händer efter Varvet. Kanske ska jag hitta på något annat. Kanske ska jag lyssna på min skogstokighet och på allvar satsa mer på obanat. Orientering kanske?
En ledsen löpare med borttappad löpglädje
Nu börjar det likna något, orientering är faktiskt ett bra val, MEN varvet på lördag går jättebra det också, kram från Arne
SvaraRaderaHörrödu, jag tycker att du är lite väl hård mot dig själv. Bara för att du inte ville springa idag betyder inte det att du inte vill eller kan det på lördag.Jag är övertygad om att du kommer klara ditt mål hur bra sm helst. Fan ibland vill inte kroppen och ibland vill man inte springa. Det är bra att man stannar upp och skiter i det då. Stress, knslr och låg energi sätter spår och det lilla extra kankse inte infinner sig lika snabbt då. Gråt en skvätt, det kommer vara bättre imorgon och på lördag kommer du vara supertaggad, jag lovar.
SvaraRaderaSådana där omständigheter påverkar kroppenmer än man tror. Glömma och ta nya tag är det nog som gäller. Men samtidigt får det ju inte bli ett tvång! Visst, alla pass är inte superroliga och man är inte alltid jättepepp, men på det stora hela behöver det nog vara roligt. Du kanske inte ska springa lopp? Du kanske "bara" ska springa som du känner för just idag eller just imorgon? INte styras av uppsatta mål och inrutade scheman?
SvaraRaderaFast jag tror ändå att det kommer gå skitbra på lördag! Lite mera vila, lite mera mat och lite mera adrenalin och du kommer springa som en gasell!
Jag känner igen mej i nästan varje ord du skriver just nu och jag tror att jag helt enkelt är trött och stressad och pressad av att pressa tider och prestera "hela tiden". Nu vill jag träna, känna glädje och njuta av det jag gör igen - vet inte riktigt hur det blev så här fel?! Min plan är att köra igång med rullskidorna, cykeln och kajaken, att dra ut på vandringsäventyr och variera träningen mer, ja och att glömma det här med tider och prestationer ett tag...
SvaraRaderaHoppas du kommer på nån bra lösning, eller det vet jag att du kommer att göra, men att svackan svänger fort! Och lycka till