Man får vara bra positiv för att hitta något vackert i omgivningarna en mulen vårvinterdag som den här...
Knappt är Vasaloppet över förrän det är dags att blicka framåt. Hade inte riktigt tänkt på att seedningsloppet till Göteborgsvarvet är så snart. Men det är det. Nästa söndag ska jag springa som vinden ute i Frihamnen i Göteborg. Och igår gjorde jag min första löprunda på en månad. Sprang på känsla och dit näsan pekade och hade det rätt härligt. Tänkte inte det minsta på tider och puls, utan fokuserade på omgivningarna och på hur det kändes i kroppen. Vägarna var torra och fina och jag hittade en urbra backe att köra intervaller på i vår och sommar, både springandes och på rullisarna. Hejade på förbispringande och mötande löpare och konstaterade att löpning är som att cykla - man glömmer inte. Måhända får jag revidera min förhoppning att springa på samma tid nästa söndag som jag gjorde på Midnattsloppet förra året, jag har trots allt inte fokuserat på löpningen alls sedan snön kom. Men då får det bli så. Jag har ingen lust att jaga tider just nu, jag vill bara hitta flytet och kärleken till löpningen igen. Och det ska nog inte bli så svårt. Kärleken fanns där redan igår, nu ska mina ben bara smörjas och avrostas, sen kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar