Min massör är en stjärna. Visst känner jag någon sekund då och då (kanske när hon trycker armbågen på hamburgerstora knutar i närheten av skulderbladen) ett blixtrande hat mot henne (men det går förstås över när armbågen är borta och jag känner hur knuten liksom simmar iväg för att förhoppningsvis aldrig dyka upp igen), men för det allra, allra mesta tycker jag om henne så mycket som det går att tycka om någon som gör mig gott genom att göra mig ont.
Igår tog hon hand om min Vasaloppssargade kropp. Jag har gått runt och sprätt och sagt att jag minsann återhämtat mig fantastiskt och inte har ont nånstans. Ren bullshit förstås. Jag har känningar i utsida höft med förgreningar ner i utsida/baksida lår och framför allt i övre delen av ryggen och i axlarna. De två sistnämnda känner jag inte alls igen från skidträningen sedan tidigare, så jag tror faktiskt att de beror på allt bärande av tunga och stora väskor under veckan. Hur som helst. Jag lade mig med fullt förtroende i min massörs händer, och hon hittade som vanligt punkter och platser på min kropp där jag samlat på mig spänningar och ondhet som kändes, verkligen kändes. Helvete vilken smärtdimma jag dök in i. Men smärtans motsats blir ju så ofantligt skön sen!
Sen fick jag skäll. Eller kanske är det rätta ordet förmaningar. Jag sitter snett, jag stretchar inte ordentligt, jag har låtit baksida lår förfalla något alldeles förfärligt. Det är inte konstigt att du upplever att du är stel i ländryggen när du har världens kortaste baksida lår.
Nu jävlar ska här stretchas. Jag har härmed valt sida i diskussionen stretcha/inte stretcha. Jag stretchar. Eller tänjer. Eller vad tusan man nu vill kalla det. Jag ska bli smidig 2010.
Nån som har en idé om hur "smidig 2010" blir ett mätbart mål? Ska jag mäta hur långt fram på benen jag når när jag sittandes böjer mig framåt över rakt utsträckta ben? Eller?
Jag skulle också behöva något mätbart för att bli smidig, men framförallt borde jag nog kolla upp vad alla fel är, förutom att mina ben är stela.
SvaraRadera