Det här är lite äckligt så om du har svårt för kroppsutsöndringar bör du väl sluta läsa nu.
Jag har varit ute och härjat på golfbanan igen och den här gången har jag kört tempo och ägnat mig åt stakningsintervaller under en fantastisk solnedgång. Och det som jag funderade över under mina intervaller var att det finns en motsvarighet till löparmagen som ibland tvingar en att skutta ut i skogen när man tränar alternativt springa genom varenda bajjamajja när man springer lopp, och det är att man liksom käkar snor. I alla fall så kände jag mig som en snuvig femåring med den där elvan under näsan mest hela tiden. Och det går liksom inte att bli av med det på annat sätt än att gegga ner hela handsken eller göra en bonnasnytning. Men hur man än beter sig så är det ändå lite som rinner in i munnen. Asäckligt.
Och en helt annan sak apropå skidor. Klättringen i Tour de ski måste vara något av det galnaste i skidvärlden. De faller ju som stormbrutna tallar när de väl kommit över mållinjen! Och det är helt fascinerande hur Lukas Bauer under delar av backen kunde ligga på 91 procent av max när andra låg på typ 95-97. Jag kan bara föreställa mig hur långsamt det skulle gå för mig att ta mig uppför den där backen med samma puls som Bauer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar