Det kryper i hela kroppen. Den här veckan blir liksom inte alls som jag har tänkt mig. Orkade inte springa lika länge som jag ville i tisdags, igår blev det ingen träning alls eftersom skidtävlingen blev inställd och snöfallet gjorde det smått livsfarligt att springa utomhus och jag vägrar springa inomhus på löpband. Har dessutom fått en extrem aversion mot gym överhuvudtaget efter nyår, jag begriper inte vad jag ska göra där bland alla andra människors svettlukt. Särskilt inte nu när det är så förbenat trångt fortfarande eftersom folk har fått för sig att de ska bli sunda och härliga människor 2010. Så därför var gymmet inget alternativ igår. Istället valde jag lite kvalitetstid med Johan och ett gäng kompisar på kvällen.
Jättetrevligt, jag vet.
Men jag blir så störd när jag inte kan träna som jag vill. Vilodagar är ju bra, men inte när jag inte väljer dem själv.
Det är som om jag blir tokig av att inte träna. Endorfinnarkoman, någon?
Och faktum är att jag inte riktigt gillar det här. Det känns inte sunt att må dåligt över att inte kunna träna. Det är liksom inte så att jag inte tränar något alls, jag tränar tvärtom mer än de flesta. Så varför känner jag mig så konstig?
det har väl med vana och rutin att göra. äter du en chokladkaka om dagen blir man ju knasig när man helt plötsligt inte får (eller gör) det längre. men dont worry - du kommer snart in i icketräningslunken! eller så ger du dig fan på att skita i svettdoften och går till gymmet... :)
SvaraRaderaJag förstår dig och känner igen mig. Jag brukar "lösa" problemet med att göra lite armhävningar, upphopp och situps hemma. Och stretcha länge. Alltid nåt :)
SvaraRaderaPrecis som Träningsglädjeskriver. Det är en vana. En rutin och en livsstil. Och extra jobbigt är det om vilan inte blir när man själv vill. I synnerhet om man vet att nästa vecka/dag blir det inte heller som man tänk sig. Ibland funderar jag på att öppna en "avvänjningsklinik". Borde vara grymma pengar att tjäna på såna som oss som behöver "dra ner". ;-)Eller.....Nä, varför ska vi det???????
SvaraRaderaKänner igen det där. Kroppen är rastlös och humöret svängigt. Men man måste ju säga att det är en bra vana som jag känner gärna får ta plats.
SvaraRaderaLite bra att du skriver om träningens baksida. & alla komentatorer säger samma sak, vi är fast i beroendet & vill inte ändra på det men jobbigt blir det! Igår blev det inget Kettelballpass & idag står längdskidorna i garderoben... Försöker gilla läget, mumsa semla & kolla DVD - med dålig effekt ;) /Maja
SvaraRaderaSara: Nog har det med vana att göra. Det blir på sätt och vis ett beroende och då märks det ju när man inte får träna som man tänkt.
SvaraRaderaPetra: Bra idé! Jag ska plocka fram mitt maghjul och köra det varje gång jag känner frustrationen komma. :)
Ingmarie: En avvänjningsklinik hade varit nåt! Det läskiga är ju den form av lätta ångest som dyker upp när man inte får sina kickar, det känns ju inte bra. Även om det är en positiv grej man är beroende av så är beroende i alla former något att vara uppmärksam på.
Anna: Visst är det en bra vana, det hade ju varit värre att få abstinens av rökning eller nåt. Men det känns ändå oroväckande.
Maja: Ja det är verkligen tudelat. Frågan är ju om man ens borde jobba på sina känslor inför utebliven planerad träning? Är det okej att känna lätt ångest över att det inte blev som man tänkt? Eller ska man ta det som en varningssignal på att allt inte står rätt till?
Mmm. Beroend eär väl aldrig bra men är vi verkligen "beroende" i meningen "negativt" och "utan kontroll"? Är det inte snarare en livsstil och ett behov vi har? (Jag skriver "vi" för är ju fler än du och jag..)Mår du lika dåligt om du har bestämt dig för att vila? (Jag gör det inte) Jag tror med att denna rastlöshet, "ångest" och "inte-må-bra" kösnla är en slags drivkraft. Det är den som gör att du jobbar vidare mot dina mål. Hade du varit likgiltig inför ett planerat pass som blir inställt så hade du kanske inte varit på den höga nivå du är? Men visst, det är inte helt bra om det där inställda passet går ut över resten av livet...
SvaraRaderaMen vad sjutton!
Vem är perfekt? ;-)