söndag 1 november 2009

Den vilda jakten på endorfinerna

Det är alltid en bra idé att springa, i alla fall så länge man inte är sjuk. Även när man känner sig lika orörlig som en sjökö som ligger och smälter maten är det en bra idé att springa. Till och med när man är så trött så det känns som om huvudet är gele och man glömt bort vad man själv heter är det en bra idé att springa. För så fort första löpsteget slår i marken händer det något i kroppen. Det kommer som en våg av sprakande små molekyler som ilar fram genom blodådrorna, ut i minsta lilla skrymsle av kroppen. Endorfinerna har vaknat! På något märkligt sätt så blir energinivån alltid högre efter ett löppass jämfört med före.

Och gudarna ska veta att jag behövde lite energi efter den här helgen. Jag vet inte vad jag har gjort på nätterna, men det känns som om jag inte har sovit en blund i alla fall. För övrigt är det efter såna helger som söndagens bodybalance blir extra vackert och extra känslosamt. Under U2:s Magnificent när hela klassen stod i stiliga krigaren II blev jag helt tårögd. Det är så jävla snyggt med alla yogapositioner!

1 kommentar:

  1. Både löpning coh balance/yoga har den där energieffektien tycker jag! Och den nuvarande krigarlåten är ju verkligen underbar på alla sätt! Underbart bra och underbart jobbig! Men bäst av allt i denna realesen är nog ändå solhälsningarna och baksida lår stretchen..

    SvaraRadera