Sjöbusar och gråt

Jag har seglat på riktigt typ tre gånger i mitt liv. Och så har jag suttit i en segelbåt tillsammans med segelkunniga några andra gånger och försökt ta tag i rätt skot och tampar och förstå vad lovart är för något. Idag gjorde jag mitt bästa för att se ut som att jag hade en annan seglarhistoria - ungefär som om jag var uppvuxen i en sittbrunn med en flytväst fastsydd på kroppen. En kompis håller på med ett seglingsreportage och behövde några statister, så det var ju bara att dra på sig den randiga tröjan och försöka se ut som en sjöbjörn och le mot kameran.

Den här helgen har verkligen varit en slöhelg. Jag har varit tröttare än tröttast, och slösat den lilla energi jag haft på mina vänner. Imorse hade jag tänkt springa någon timme och ställde klockan på nio. När den ringde orkade jag inte ens resa på mig. Dessutom har jag ont i ryggen. IGEN. Känns som typiskt nu när jag är tillbaka vid samma skrivbordsarbete som orsakat ontet, där jag sitter ner typ 6 timmar om dagen vid en dator. Försökte råda bot på det ikväll genom först ett lugnt löppass, och sedan body balance. En sak som är lite smålustig med att vara trött är att jag blir så himla känslig. Jag brukar tycka att den här koreografin av balancen är rätt bra, med fina låtar och sådär. Men idag höll jag på att börja grina för att det var så vackert när hela klassen reste sig mot himlen i solens krigare under Crack the shutter med Snow patrol. Och redan i solhälsning B när vi gick upp i krigaren II under Jems It's amazing var tårarna nära.

Jag ska absolut försöka sova bättre den här veckan.