Ibland får man sparka igång folk eftersom de typ ligger och sover när man frågar om de snört på sig springskorna. Men nu har jag i alla fall en dejt på Galgberget. Jag som helst springer ensam. Vad har hänt? Halvmaran har gjort mig lite kaxig tror jag allt. Innan har jag ju velat springa själv för att jag hatar att hamna efter. Nu skiter jag i det och kämpar på med mina backar. Han får springa i sin takt, jag springer i min.
Han har nu exakt 7 minuter på sig att dyka upp utanför min dörr. Det här ska bli grymt roligt!
Va spännande, hur gick det? Jag är nog lite mer tvärtom, jag springer helst med J (min sambo). vet inte varför, jag blir bara mer pushad och får ett mer jävlaranamma än när jag springer ensam. Men det måste jag försöka ändra på också, han kan ju ej springa med mig varenda gång;)
SvaraRadera