80

På väg ner mot Grossarl, där lavinsprängarna varit i farten.

Torsdag 2 april

Under torsdagen hängde vi på guiderna på safari, fast utan särskilt många vilda djur (de fanns på andra ställen, men det berättar jag om en annan gång). Vi åkte genom fem system om jag inte minns helt fel, med början i Dorfgastein en kvarts bussresa från Bad Gastein. Högsta toppen där ligger på bara 2027 meter, så det var knappt man kom ovanför trädgränsen. Men jag älskade backarna på det här berget, trots att jag inte fick uppleva särskilt många den här dagen. Jag underskattade nämligen min egen förmåga och hängde på den lite långsammare gruppen. Men jag bytte tvärt så fort vi kom ner till Grossarl i system nummer två.


På väg ner längs pist nummer 4 i Grossarl, en riktig lättåkt pärla.


Snart nere i dalen i Grossarl och dags för bussresa mot Alpendorf-St Johann.


Grossarl

Från hemmasystemen i Gasteinerdalen gick resan sedan vidare till Alpendorf och St Johann-systemen en kort bussresa bort. Ingen av de följande systemen låg särskilt långt upp, vi kom knappt över 2000 meter. Men det gjorde inte så mycket, för vi var i praktiken ensamma i backarna, och även om solen höll sig ovanför molnen så var det en fantastisk skiddag. I Wagrain stannade vi och åt lunch (och jag fick veckans konstigaste mat. Att vara vegetarian är som vanligt inte särskilt enkelt när man åker iväg på semester och jag betvivlar på att jag fick i mitt tillräckligt med proteiner den här veckan. Men i Wagrain fick jag...buljong med en stekt ostbit i. Jag chansade på att det skulle vara gott - och det lät godare när jag fick det beskrivet för mig - för jag var lite trött på tomatsoppa. Men det var...eh, sådär.) innan vi begav oss mot carvingparadiset i Flachau.


Världens långsammaste kabinlift finns i Flachau. Till och med stolliftarna gick fortare.

Flachau är lika med Hermann Maier. Snubben är född där, och om han ägde liftarna eller hur det var minns jag inte, men han är minst sagt en legend och står som staty i södra delen av byn. Och så klart har han en egen backe också, Maiers världscupbacke som har en fallhöjd på 700 meter. Och den åkte vi förstås!


Carvingexperten Therese i farten ungefär i mitten av världscupbacken. Och låt dig inte luras av mitt leende, det var förstås en assvår backe. :P

Totalt blev det 5-6 mil skidor den här dagen påstod guiderna. Jag tror fan mer på 7-8 mil, för mina ben var som spaghetti. Inte lika värkande som J:s förstås, men lite möra åtminstone.

Sammanfattningsvis en underbar, väldigt lyckad dag.