Ut ur dimman!
Tisdag 31 mars
Plötsligt kom solen! Under frukosten gick hotellpersonalen runt och myste och yrade om att det var soligt den här dagen. Tittade man ut såg det lika jävligt ut som dagarna innan. Dimman låg tät. Men så plötsligt, efter mittstationen, så bländas vi av ett strålande vitt sken. Det är knappt man vågar tro det, men dimman lättar, och innan vi hinner förstå vad som händer är vi ovanför dimmtäcket.
Schlossalm igen, den här gången utan dimma.
Och idag var långa H1-backen öppen! Vi åkte dock inte hela vägen ner eftersom vi anade att det skulle vara sorbetsnö längst ner i dalen. Men vi åkte en bra bit! Men först picnic på 2300 meters höjd.
Tisdag 31 mars
Plötsligt kom solen! Under frukosten gick hotellpersonalen runt och myste och yrade om att det var soligt den här dagen. Tittade man ut såg det lika jävligt ut som dagarna innan. Dimman låg tät. Men så plötsligt, efter mittstationen, så bländas vi av ett strålande vitt sken. Det är knappt man vågar tro det, men dimman lättar, och innan vi hinner förstå vad som händer är vi ovanför dimmtäcket.
Schlossalm igen, den här gången utan dimma.
Och idag var långa H1-backen öppen! Vi åkte dock inte hela vägen ner eftersom vi anade att det skulle vara sorbetsnö längst ner i dalen. Men vi åkte en bra bit! Men först picnic på 2300 meters höjd.
Picnic vid en lavinsprängningsstuga.
Jag med flaggan, längst upp på Stubnerkogel.
Sen ägnade vi oss åt lite bergsbestigning på hemmaberget också. Vi hittade en lite halvt omotiverad bänk bredvid toppstationen på Senderbahn, och den bemästrade vi. Och lite sådär förutseende hade någon ställt dit en flagga på den där toppen som kunde användas som claimingflagga. Det blev alltså mitt berg för en stund. Och på varje plats vi stannade den här dagen testade vi hur bra platsen var för en liten Jäger. I mitt tycke vann lavinsprängningsstugan.
Några Jäger blev det.
Johan åker offpist.
Till slut blev det trots allt dags att fara hemåt. Då ägnade sig J åt sina offpistäventyr igen. Det slutade som syns ovan.
Sen ägnade vi oss åt lite bergsbestigning på hemmaberget också. Vi hittade en lite halvt omotiverad bänk bredvid toppstationen på Senderbahn, och den bemästrade vi. Och lite sådär förutseende hade någon ställt dit en flagga på den där toppen som kunde användas som claimingflagga. Det blev alltså mitt berg för en stund. Och på varje plats vi stannade den här dagen testade vi hur bra platsen var för en liten Jäger. I mitt tycke vann lavinsprängningsstugan.
Några Jäger blev det.
Johan åker offpist.
Till slut blev det trots allt dags att fara hemåt. Då ägnade sig J åt sina offpistäventyr igen. Det slutade som syns ovan.
Stubnerkogel.
Behöver jag säga att det var en väldigt lyckad dag?
Behöver jag säga att det var en väldigt lyckad dag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar