Jag lämnade nog bestämt huvudet hemma imorse. Håller varken reda på tider, min mun eller någonting. Allt som kommit över mina läppar idag har varit totalt ocensurerat och obearbetat, helt fasansfullt. En gång hade jag en lärare, eller det kan ha varit en kompis som hade en lärare, eller så var det nån helt annan, jag har svårt att sortera vad jag tänker, men nåja, en gång var det en person som sa "jag tar mig för pannan!" helt teatraliskt så fort nåt var lite jobbigt, störigt eller pinsamt. Och just det skulle jag vilja göra idag. Så jag tar mig för pannan och rodnar.
Nu ska jag ge mig iväg och springa och lyfta saker. Kanske ploppar hjärnan tillbaka i huvudet då. Fysisk ansträngning kan göra underverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar