tisdag 14 oktober 2008

Älska din brevbärare

Grannen under mig verkar vara en elak tölp. Alla andra i trapphuset har artiga och vänliga "nej tack till reklam"-skyltar på sina dörrar, men han har en som det står INGEN REKLAM, BREVBÄRARJÄVEL på. Jag vet inte hur du känner, men för mig ter han sig något osympatisk. Och han har nog verkligen aldrig jobbat som brevbärare. Om man som brevbärare fick välja mellan att ge reklam till folk eller inte så skulle man lätt välja inte. Ni skulle bara veta hur förbannat mycket det där pappersberget väger. För att inte tala om alla satans postorderkataloger och Ikea-kataloger. Och Ikea-kataloger, det ska visst varenda människa ha. Jag är helt övertygad om att alla mina ryggproblem härstammar från mitt år som lantbrevbärare. Det kändes som om jag lyfte flera ton om dagen.

2 kommentarer:

  1. Det jag hatade mest var de som aldrig under hela året ville ha reklam - lydigt och välartat av dem - men som i början av augusti tog bort sin "ej raklam"-lapp bara för att de skulle få Ikea-katalogen. När katalogen väl var utdelad och klar kom samma sönderregnade, fula "ej reklam"-lapp upp igen.

    Det finns en särskild plats i helvetet för dessa människor.

    Det finns även en liten skara (skrattretande) människor som har förtryckta lappar som det står "ingen reklam, men gärna Ikea-katalogen" på. Sådana människor vinkade man skitglatt och trevligt åt när man med nästan kirurgisk precision susade förbi för att dela ut katalogen till deras granne. Jävlar vad de svor.

    Eventuell post fick de dagen efter.

    SvaraRadera
  2. HAHA! Sådär gjorde jag också! För att inte tala om folk som hade trasiga brevlådor, eller lådor med lock som jag gjorde illa handen på varje dag eftersom de var gjorda av sylvass plåt, eller lådor som satt för högt eller för lågt och som trots flera påpekanden från min sida (dvs på små fina förtryckta meddelanden där det stod hur en brevlåda ska se ut och sitta "för att Din brevbärare ska få en så bra arbetsmiljö som möjligt och Du din post i tid") inte blev fixade. Dom fick bannemig posten för sent.

    Roligast var det när det med dom som prenumererade på veckotidningar, för vanemänniskor som dom är blev dom skitsura och ringde mig direkt. Då kunde jag artigt och belevat meddela dom att deras tidning skulle komma så fort dom ordnat en anständig brevlåda; jag kunde till och med ta med en som du kan få köpa till ett bra pris, en ergonomisk i plats som posten tycker om? Jojo, det kunde jag ju få göra, och sen nästa dag stod de nere vid vägen med kepsen i handen och bad om ursäkt och tog emot den nya postlådan och fick post i utbyte mot ett ivrigt löfte att den skulle vara uppsatt i bilrutehöjd senast dagen efter.

    Brevbärarmakt, kallas det.

    SvaraRadera