Den här dagen började i skrik och panik, men ser ut att arta sig. Först sov jag alldeles för länge (kanske på grund av att jag inte kunde somna när jag ville och behövde igår), sen låg det ingen HP på dörrmattan, och när jag väl tagit mig till jobbet efter sju sorger och tre besvikelser så hade jag glömt nyckelkortet. Det fick följden att jag snällt fick stå och vänta i tio minuter på att någon skulle ha tid att komma och öppna åt mig. Bara en sån sak. Jag känner mig alltid så dum när jag glömmer självklara saker och nån annan får rädda situationen åt mig. Min arbetsdag började således i förnedring, och till råga på allt var jag inte särskilt inspirerad att göra någonting när jag väl kom in till Per i studion. Ingenting kopplade i huvudet, hur mycket jag än läste och spanade runt i morgontidningsvärlden.
Men det LÖSTE SIG!
Även om det kändes som om huvudet knutit ihop sig och vägrade samarbeta så blev det bra till slut. Jag jobbar med så bra och inspirerande människor så jag borde väl inte vara förvånad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar