Simma bort din sura min?

Livet är inte alltid en enda lång glittrande, sprudlande motorväg av lycka. Just idag är det faktiskt ganska mycket skit med det mesta, och jag skämdes som en hund när jag plötsligt började grina i repan på gymmet tack vare ett fint men sorgligt sms från en vän. Jag tänkte att jag skulle bota ledsenheten och frustrationen med lite simning. Det är nämligen springvilodag idag, så att använda min favoritventil löpningen var inget alternativ. Jag provade ju cykling som problemlösare för en tid sedan och konstaterade att det inte funkade det minsta. Men simning liksom, det enda man gör är ju att stirra ner i rutorna på bassängbottnen, det är nästan lite meditativt. Det måste ju funka.

Trodde jag.

2000 meter senare var jag varken gladare eller mindre frustrerad, dessutom hade jag blivit lite äcklad av tanken på hur mycket kiss och andra kroppsvätskor jag förmodligen fått i mig under de där minutrarna i bassängen.

Då gick jag och åt en rawfoodbrownie på Spis och deli istället. Det funkade kan jag lova, i alla fall för stunden. Därmed kan jag konstatera att om livet är riktigt jävligt nån gång så är förmodligen lösningen ett ultralopp där energin serveras i form av brownies. Då går det inte att vara ledsen. Visserligen tar väl browniesarna slut nån gång, och springa kan man ju inte göra hela livet. Men fuck det, det blir en herrans massa timmar av lugn och chokladfrosseri i alla fall, och det är inte fy skam.

Smile at the camera!