"Asså jag sprang maran på 2.50-nånting, joråsåatte...."

Vad är det med löpning som gör att folk (läs: kändisar) som typ knappt doppat tårna i ett par löparskor känner att de måste hitta på historier om sin makalösa löparkarriär i ungdomen? I mars nån gång satt till exempel Loreen och skrävlade i nån intervju om att hon "gjorde halvmilen på en kvart". Joggade lite lätt, typ. Och ändå lyckades hon springa så snabbt att hon skulle platsat i svenska OS-laget. Och här gick folk och blev förbannade över att SOK lyckades mygla bort Mustafa Mohamed från laget! Vart tog Facebookgrupperna om stackars Loreen som ju inte heller fick åka till OS vägen?!

Nu är det en minnessvag republikan i USA som minsann sprungit röven av sig på en mara nånstans way back. Jorå. På sub 3. Vad Paul Ryan som den förvirrade republikanen heter inte riktigt tänkte på var att säger man nåt sånt så finns det journalister som börjar kolla resultatlistor, och vips så kommer det fram att den enda mara som den gode herrn nånsin sprungit och som det finns officiella resultat från är Grandmas marathon i Minnesota 1990. Tiden? 4.01.25. Inte så pjåkigt förstås, men väääldigt långt från 2.50. Ryan skyller på att det var längesen och att han inte riktigt kommer ihåg. Alltså, kom igen. Man kommer ihåg sin marathontid, särskilt om man bara sprungit en, och särskilt om man missade magiska sub 4-gränsen med nån ynklig minut...

Lite gulligt är det ändå. De vill så gärna framstå som lite coola, lite avslappnade, lite "jorå jag tränar minsann, springer ett par gånger i veckan, jag är sjuuuukt fit". Synd bara att de inte kollar upp vad som är rimligt innan de hittar på sina rövarhistorier, de små löparmytomanerna.

Sugen på att ta reda på vilken tid du skulle ha på maran om du var lite mer som Paul Ryan? Testa Paul Ryans löparkalkylator!